Jag har svårt att klara allt själv
En sak som jag verkligen kommit till insikt med under denna härliga (ibland besvärliga) graviditet är hur svårt jag har för att prata för mig. Jag tycker att det är riktigt jobbigt att ringa en massa samtal bland annat. Vad det än är som ska göras ber jag för det mesta Danne om att göra det för mig. Det har kunnat vara alltifrån att ringa till skolan och sjukanmäla mig eller ringa barnmorskan när jag har några frågor. Det spelar ingen roll hur väl jag än känner personen på andra sidan linjen, det gör mig fortfarande lika nervös. Jag ve inte hur många gånger jag bönat och bett Danne ringa ett samtal till någon han inte ens "känner" för att jag inte vågar. När han tycker att jag faktiskt borde klara det själv och säger nej slutar det ibland med att jag får en väldig massa ångest och skiter i det. Även om samtalet är livsviktigt. Jag kan bara inte förmå mig att ringa till barnmorskor, psykologer, socialsekreterare, läkare, sjukvårdupplysningar, lärare. Ja väljer att kalla det för skräck. Och att prata in på telefonsvarare ska vi inte ens tala om. Det kan vi nog kalla en skräck, som jag förhoppningsvis börjar lära mig att hantera. Det kan även vara skitsvårt att prata med folk ansikte mot ansikte ibland. Men det är en helt annan femma. Då är det mest social-möten som spökar.
Gaah
Jag är fullt medveten om att detta är något jag bara måste lära mig, om inte minst för att jag ska bli mamma. Alla samtal gällande mig och Bobo måste göras och det av mig. Vad skulle jag göra om jag går hemma med min bebis som blir dålig och jag måste ringa sjukvårdsupplysningen för exempel. Danne går inte att nås för han sitter på viktiga möten hela dagen med avstängd mobil? Då måste jag våga!
kommentera mera
Postat av: Rocky Iron Sparrow
Du får väl prata med någon telefonpsykolog över telefonen för att övervinna din rädsla? (: och usch jag är likadan! HATAR att prata i telefon, även om det är med folk jag känner tom. Ibland är det mest för att dem bara pratat på.
Trackback
