måndag den fjortonde
Idag var det sista gången på Föräldrargruppen. Vi såg på två filmer om amning och sen skulle vi som par skriva ett varsitt brev till varandra som skulle läggas i ett förseglat kuvert. Detta gjorde Danne lite smått paniksslagen då han fick ideer om den perfekta familjen som vi inte kommer att bli. Så han gjorde det klart för mig att han inte klarade av att skriva mer, la brevet i vårt kuvert och lämnade gruppen. Kvar lämnade han mig bland alla paren som skulle lära känna varandra, byta telefonummer och prata om framtiden. Jag försvann även jag lika fort då barnmorskan tackat för sig och gått i väg med ett par som ville prata med henne. Varför skulle jag lära känna de andra paren om jag var själv?
*
Det kom som en stor besvikelse att Danne inte ville anstränga sig för att skriva detta brev till mig. I början förstod jag inte varför han bara stack. Nyss pratade jag med hans syster som sa att han blivit stressad över alla "lyckliga" par som satt där runt omkring oss och skrev om sina framgångsrika liv.
Dessa brev skulle skrivas som en påminnelse om hur livet varit innan barnet. En hjälp på traven till att hålla oss samman när det blir jobbigt längre fram. Detta brev skulle klistras ihop och inte öppnas förrän vårt barn blivit sex månader. Helst skulle vi befinna oss på en fin restaurang bara vi två som ett älskande par, och inte som föräldrar, när vi läste upp breven för varandra. Barnet skulle passas av någon närstående som vi litar på. Och vi skulle ha en trevlig kväll på tu man hand.
*
Efter gruppen mötte jag upp med Asta och Christian här i Sumpan. Vi satte oss på en uteservering och åt och fikade. När de bommade igen gick vi till coop och köpte lite godis och sen gick vi hit till lägenheten. Vi satt och bara pratade i flera timmar. Det var ett år sen ca som både jag och Asta träffade Christian, så det var kul att se honom.
kommentera mera
Postat av: Johanna Rocky Iron Sparrow
Jag antar det var detta som du var besviken och ledsen på! Om det var det, så kan jag säga att du reagerade på samma sätt som många andra skulle ha gjort vilket restulterar till att du såklart inte gjort något fel. Inte för att jag tror att du tror att du gjort fel, men du vet hur jag är som bara pratar och pratar och tror att jag är logsisk! Huvudsaken är att jag hoppas att du mår lite bättre idag!
Förresten, kommer du fortfarande och firar Fredrica? :) <3
Trackback
