Kim's Blogg

Jag minns dagen då vi träffades för första gången. Du var så fin och omhändertagande. En riktig gentleman. En sådan uppassning hade jag aldrig tidigare fått erfara. Vi tillbringade natten tillsammans, du kysste mig så ömt och och jag somnade tätt intill dig trots att jag aldrig träffat dig förr. På morgonen, som var en måndag, så såg du till att jag vaknade i tid för att hinna till skolan. Du bjöd mig på frukost och skjutsade mig till bussen. Innan jag lämnade bilen pussade jag dig på munnen och kände hur hjärtat hoppade på ett sätt som jag aldrig känt förr. Innan jag hunnit till skolan så kom första smset ifrån dig. Jag blev glad när jag läste att du hade, precis som jag, haft en underbar natt. Att du redan saknade mig lite och att du ville träffa mig igen. Du bjöd in mig till din lägenhet på söder redan samma kväll. Men jag fegade ur. Jag sa att jag inte kunde komma. Egentligen ville jag inget annat än att spendera varje kommande minut tillsammans med dig, men samtidigt visste jag inte om det var rätt. Är det troligt att denna man kunde vara så mjuk och underbar. Och hans ålder(!), förstod han inte hur otroligt det var att vi trivdes så bra i varandras sällskap trots åldersskillnaden. Kände du dig inte besvärad. Hur som helst hade jag faktiskt ljugit om min ålder. Jag hade ljugit upp min ålder hela 3 år. Skulle du fortfarande vilja träffa mig när du fick veta att jag bara var sexton år? Jag visste inte vad jag skulle göra så jag skickade iväg ett kort sms och frågade om du visste hur gammal jag faktiskt var. Du svarar att du gärna skulle vilja ringa mig, fick du det? Efter några sms fram och tillbaka vågade jag tillslut besvara ditt samtal. Vi pratade en lång stund och du fick mig att inse att något så fint som börjat gro mellan oss inte var värt att kasta bort bara för att normerna säger att du var för gammal för mig. Kvällen efter tog jag pendeln till dig och du skulle hämta mig vid stationen. Jag kommer ihåg vad nervös jag var när jag stod i rulltrappan på väg upp. Men när jag väl såg dig blev jag bara glad och lättad. Det var som om jag träffat någon som jag känt hela livet. Du tog med mig hem och vi pratade, kysstes och så sov vi så skönt ihop. Vi fortsatte att träffas och oftast kunde vi bara ligga i din säng dagarna i ända och bara vara som förtrollade. Vi lämnade inte lägenheten speciellt mycket utan föredrog att hålla oss för oss själva i lägenheten där vi kunde berätta hur mycket vi älskade varandra.

.

Tänk att idag nästan 1 år och 4 månader senare sitter vi här tillsammans med en lägenhet i centrala Sundbyberg. Vi har bil, hus, fina grejer och inte minst väntar vi på det stora beviset på att vi hör ihop. Jag har ditt barn i magen! Ett barn som ligger där inne och myser och ska ge oss nya roller i livet. Vi ska bli föräldrar. Vi ska få en bebis tillsammans. Tänk att det kunde vi inte ana kvällen då vi träffades för första gången förra vintern. Vi har genomlidit så mycket tillsammans som har sammansvetsat oss. Det spelar inte någon roll hur mycket vi bråkar eller hur elaka saker vi säger till varandra. För jävliga vet vi båda hur man är. Vi lyckas alltid hitta tillbaka till varandra tillslut. Och så ska det fortsätta vara. Vi ska ta oss igenom varje motgång vi ställs inför och stå starka tillsammans på slutet. Precis som vi har gjort hittills.