Dag efter dag skriver jag adressen i fältet. Jag kommer till bloggens startsida och börjar läsa senaste inlägget, trots att jag är lika medveten som alltid om att det bara är ointressant pladder om dagen som varit eller middagen hon ätit. Jag scrollar ner och hoppas på mer att läsa, kollar kommentarerna, alla tecken på att det finns en tråkig människa bakom inläggen. Jag följer bloggen som om jag vore den största beundraren av dem alla, fast jag i själva verket inte själv förstår hur jag verkligen kan vara så uttråkad som jag är just nu. Så totalt befriad från allt att göra, att jag även denna dag kikar in på den där meningslösa bloggen. Och det finns inte bara en utan när jag bläddrat igenom alla inlägg och inser att allt är gammalt och lusläst så slår jag in nästa meningslösa adress..
*
Däremot finns det de bloggar som jag ständigt besöker för att de är bra!
Det blev ingen infoträff på KS idag. Danne hade för mycket att göra så han hinner inte hem i tid. För mig gjorde det inget utan det var mest för Dannes skull vi skulle gå, jag är så påläst redan!
Istället har jag precis lagat köttfärssås som ja tänkte stoppa i mig efter dagens spykalas. Magen känns ovanligt tom just nu.
Idag har jag sovit en hel natt. Och nu ska jag banne mig äta onyttig frukost med oboy, vit baguette och jordgubbar!
*
Denna dag består av barnmorskebesök och utvärdering och sammanfatting av hela gaviditeten. Och kvällen spenderas på Karolinska på informationsträff om förlossning och BB. Lite sent men vi har haft lite svårt att ta oss tid till att gå. Det verkar ju som om vi hinner iaf.
Att vara förälskad måste nog vara det allra härligaste som finns. Att bara genom att tänka på en person kan ändra sinnesstämning från nedstämd till lycka. Att bara vilja krama och pussa på honom så det nästan skakar i kroppen. När han ringer mig mitt på dagen och säger hur mycket han älskar mig. När vi somnar och vaknar tillsammans och vi bara blir som förtrollade av varandra ännu en gång. Kärleken för mig handlar om känsla och äkthet. Kärlek har inget med en ålder att göra, ingen perfekt matchning. Kärlek är när två personer älskar varandra genom motgångar, genom lycka och genom sorg. För mig är kärlek Daniel.
Idag blev det en god middag på Texas Longhorn med Sofia som sen följde med hem och drack lite te och snackade skit med Danne till största del. Hah, jag själv var så trött så jag satt bredvid och lyssnade nöjt på deras diskussioner. Tur att vännerna har förståelse för att man inte är världens trevligaste alla gånger utan ibland bara vill lyssna. Världens sötaste tjej!
Jag fick en fråga om vad min bror tyckte om magen.
Och ja han tyckte att det var jätteroligt att se mig så stor. Han kunde inte riktigt få perspektiv på det ibörjan utan tittade på mig på avstånd och försökte förstå. Sen var han där och klappade hela tiden. Och när det rörde sig ville han känna såklart. Det var lite synd att det var enda gången han kommer att få se magen nu när han ska iväg så passande. Eftersom det säkert krävs en gång till att bara vänja sig. Men nästa gång han kommer har han ju något bättre att titta och klappa på.
Igår var min kära bror här och hälsade på vilket var supertrevligt! Innan han ko han jag med att både städa, tömma/plocka in diskmaskin, röja köket, dammsuga och handla mat. Så slut var jag när han vl plingade på dörren. Så slut att jag inte orkade gå för att hadla mjölken som jag i farten hade glömt bort. Men snälla bror gjorde det så gärna. Senare kom Danne hem och vi åt lyxig sallad med kyckling och en himlans massa tillbehör. Dem gick ihop så bra de bara hade kunnat, vilket inte förvånade mig då alla brukar älska min Danne!
Nu ska Jim iväg till Gotland och kocka i 6 veckor så han kommer inte få se mig och magen något mer. För nästa gång han kommer hit är vi TRE.
*
Efter att Jim drog sig hemåt så gled vi över med resterande fikabulle till Dannes syster som bor några hus iväg. Vi drack lite te och pratade lite. Hon ska gifta sig o drygt en vecka. Tyvärr kunde inte vi komma på bröllopet eftersom det äger rum i Västra Götaland någonstans. Det skulle bli för mycket med fem timmars bilresa bla nu när det inte är så lång tid kvar för mig.
Jag har gått in i vecka 38 nu. Hur spännande låter inte det? Jag är gravid i vecka 38 av 40!
Vecka 38
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Nu är jag för första gången kvalificerad till "Veckans blogg" inne hos Grynet. Eftersom jag aldrig varit med förut så vet jag knappt hur det går till, men tänkte att det kunde vara kul att prova lyckan.
*
Så nu ber jag er alla fina läsare att rösta på mig så att jag får prova på en vinst också! Det vore snällt!
Idag har jag städat och diskat hela morgonen och sen lade jag mig ner för att vila en stund. Nu tänkte jag gå ner till affären och handla lite till en sallad som jag tänkte göra ikväll då min storebror Jim kommer hit. Honom har jag inte träffat på ett år så det ska bli härligt. Han har varken sett min mage eller träffat Danne. Hörs ikväll!
Jag har haft förvärkar hela natten och vaknat och vaknat. Nu är jag färdigsoven för denna natten tror jag. Jag börjar bli lite nervös. Hur ont kommer det egentligen att göra när jag väl r där? Och vad händer egentligen när vi kommer in till sjukhuset. Kommer allt att flyta på något sånär naturligt eller kommer jag få panik. Kommer jag att känna mig hjälplös eller kommer jag att kunna vara delaktig i vad som händer?
Man börjar skapa sig lite katastroftankar och när en värk är som värst så ångrar jag bara hela graviditeten och tvivlar starkt för om jag kommer att klara mig igenom detta?
Men det ska gå, det gör det ju för alla andra. Och jag är stark.
Och så förberedd man bara kan bli som förstagångsföderska!
Ja idag är det då dagen efter. Vi hade en riktigt fin och trevlig kväll hos Natasha i Huddinge. Danne var med och vi grillade gott, åt jordgubbar med glass och bara tog det lugnt och satt och snackade. Jag drack cola medan de andra smuttade vin och öl. Vi for hem vid tolvtiden och kom till Glömsta helt slut, såg lite på TV och slocknade.
*
Nu ska vi ta och äta lite sill här i Sundbyberg och sen får vi hoppas på att Bobo kommer snart. Jag har haft ganska kraftiga värkar från och till hela dagen! Det behöver ju inte betyda något, men jag känner på mig att det inte är så lång tid kvar...
Idag är det midsommar, en dag som jag i princip aldrig någonsin firat. Visst har det väl blivit lite grillning som förtärts med några vänner. Men absolut inga måsten.
Idag ska jag hem till Natasha och äta middag, det blir grillning och vin. Läsk för mig då. Jag tror att det blir riktigt trevligt och eventuellt följer Danne med ett tag.
*
Idag vaknade vi i tid och har ätit havregrynsgröt till frukost. Nu ska vi duscha och göra oss fräscha och sen ska vi åka en sväng till Solna centrum som öppnar om en timma.
Här sitter jag i soffan famför datorn och rullar spagetti på gaffeln. Min middag som blivit rätt så standard på senaste då inte Danne är hemma för middag. Idag blev det hotdogs och ketschup till. Gott? Nja det funkar..
Idag gick jag upp tidigt och tog mig ner till vårdcentralen för glykosbelastningsprover. Det var inte det allra roligaste att göra. Jag fick dricka någon sötblaskig dryck som smakade för jävligt. Sen fick jag sitta i en timme och vänta medan den värkte i kroppen så att de kunde kolla min glykosnivå i blodet. Svaret fick jag inte veta innan jag gick utan dt får jag väl höra nästa gång jag går till barnmorskan. Jag blev illamående och yr och det var tur att det satt ett annat par där som väntade på samma sak som hade koll på mig. Jag var nära att svimma flera gånger och kräktes en gång. Det var extra jobbigt så jag hade varit fastande sen kvällen innan.
*
Efter provtagningen åkte jag direkt till Karolinska för att göra ultraljud. Där mötte jag upp Danne.
När undersökningen börjar ber vi om att få veta könet på den lille. Och denna gång var det inte alls svårt att se! Tom vi kunde se hur tydligt som helst att det var en liten kille som låg där inne! Danne blev så glad så han fällde några tårar, han har verkligen velat ha en son. Jag kände en viss lättnad, tänk att mina intuitioner stämt. Jag har vetat sen dagen då jag fick plus på stickan att det är en han. Bobo har fått heta han från första stund, trots att de flest barnmorskor och läkare sagt det motsatta. KUL
*
Dessutom så fick vi veta att det var en jättebebis vi väntar. Han väger 3600 gram redan nu och ändå återstår hela 3 veckor! När jag föddes vägde jag 3400 och min bror som var stor vägde just 3600 så Bobo är redan på väg om. De säger att de ska gå upp ungefär 200 gram per vecka så om han väntar hela tiden ut (vilket jag inte hoppas) så blir det en 4 kilos!
Han var 22 % större än medelbebisen, ganska mycket va?
Det är väldigt många som skriver till mig och undrar hur gammal min kära Danne är.
*
Men jag ställer frågan tillbaka, varför är ålder så intressant? Är det bara för att man ska ha något att berätta för sina vänner.
-Vet du vad? Jag läste en blogg om en tjej som är tillsammans med en snubbe som är si och så mycket äldre än henne.
För så reagerar många. På vilken stor ålderskillnad det är mellan oss. Men jag är lycklig med Daniel och det hade jag varit även om han var 15 år yngre. Nu råkade det bara vara så att jag träffade denna man under sådana omständigheter som gjorde att jag inte hade en tanke på att jag skulle kunna utveckla känslor för honom. Och så kom de bara när det visade sig att han var en riktig gentleman.
*
Och vad kan bevisa mer att jag har äkta känslor för honom än just ålderkillnaden som jag försvarar då jag/vi får alla dessa påhopp? För ni ska inte tro att vi har det lätt alla gånger. Många har invändningar, även släkt och "vänner". Många vänner har helt tappat respekten för mig när jag plötsligt blev seriös med en äldre man. Vissa kan man förstå då de inte varit på samma nivå som mig över huvud taget. Men jag är glad att så många ändå accepterar mig för mina val med Danne och även med hans barn som jag ska föda. Trots att ni kan tycka att jag blivit lite för vuxen och långrandig så tycker ni ändå om mig för den jag är. Det betyder mycket.
*
Jag kan förstå att det är många som är nyfikna, det skulle jag själv varit också. Och jag vet att om jag gick ut med hans ålder skulle det sprida sig som en löpeld och vips så skulle jag ha dubbelt så många läsare här på bloggen. Men jag vet att det samtidigt skulle kunna innebära en hel drös med kommentarer varje dag som skulle säga allt om hur fel det är osv... Är det värt det? Att ständigt mötas av den kritik som är alltifrån konstruktiv och uppiggande. Som eventuellt skulle få mig att må dåligt, börja tänka att "de kanske har rätt?", vilket skulle kunna få mig att tvivla på relationen trots att jag egentligen inte har en anledning till det? Jag vet inte hur jag skulle reagera på kommentarerna som bara lämnas för att uppröra och förstöra. För det är många som inte tänker efter vad några rader faktiskt kan göra för en person. Likadant som hur mycket det kan betyda när någon tar sig tiden att skriva allt det där fina. Jag kan bli alldeles fylld av glädje för resten av dagen då jag läst någon av era fina och stöttande kommentarer. Fortsätt med dem.
*
Men lugna bara! Det dröjer nog inte länge innan jag berättar ändå.
Men så länge kan ni ju ge er på ett försök att gissa, ni som inte redan vet förstås.
Jag läste precis en bloggom ett par som nyligen förlorat sin dotter i graviditeten. Tydligen berodde det på Avlossning, att moderkakan lossnar. När den gör det finns bara ungefär 4 minuter till att rädda barnet. Detta ska vara väldigt ovanligt, ungefär ett fall per år i Sverige. Och anledning till denna tragiska utväg är bla Havandeskapsförgiftning. HJÄLP! Nu är jag orolig till tusen, det är nog bäst att följa läkarens ordinationer om att vara stilla och bara vila de få veckor som är kvar. För det har jag inte gjort.
*
Förresten så hade dem begravning för sin lilla igår. Skicka lite stöttande tankar till ett par starka föräldrar!
Jag har precis kommit hem från barnmorskebesök som visade ännu mer komplikationer. Mitt SF-mått har ökat enormt från 34 till 38 på kort tid. Tidigare har jag legat precis på medelkurvan men nu har jag hamnat över gränsen. Anledningen kan vara att jag får en väldigt stor bebis, eller också att jag har fått något nytt som tex graviditetsdiabetes. Imorgon bitti ska jag därför till vårdcentralen för glykosprover och sen har jag även fått en ny remiss till ultraljud. Jag hoppas på att vår lille är en stor kille/tjej! Orkar inte med mer sjukdomar.
Gulliga svärmor Anita hämtade upp mig i Täby och skjutsade mig till Sundbyberg där vi gick och tog oss en matbit på Texas Longhorn. Jag åt godaste tallriken med nachochips, biff och cheddarost som jag någonsin ätit. Och så köpte jag med en låda med revbensspjäll och bakad potatis till Danne älsklingen tills han kommer hem utsvulten ikväll. Det blir nog en succe'. Nu ska jag vila mig lite och ringa upp min tredje bror Jim som inte ännu vet om att han ska bli morbror. Vi får se vad han säger?!
Hallå där! Precis när jag skulle ta på mig skorna och traska till bussen så ringer min kära man och säger att hans syster som även hon bor i Sundbyberg kan köra mig till Täby. Gud så snällt, då hinner jag äta innan jag åker eftersom det sparar mig en hel timma!
...Sen ringer han upp igen och ja då säger han att hans mamma (min svärmor) kommer och hämtar mig där sen efter mötet. Så skönt att de kan hjälpa till, jag slipper slita mer på mina fogar och slipper förhoppningsvis bli så dålig igen som jag var i helgen. Jag ska vara glad att jag över huvud taget kan gå och röra mig något sånär.
Nu ska jag och mitt bäcken strax ge oss iväg till Täby för ett sista besök hos Psykologen innan hon går på semester. Jag hoppas bara att vi klarar vägen ner till bussen. Annars blir det taxi. Ha en trevlig dag i solen!
I dag var jag och Danne i Sollentuna och slösade pengar i butiken BigBaby. Det var en jättefräsch affär med ett stort utbud. Vi kom hem med en massa bra grejer för inte alltför mycket pengar. Madrass till vaggan, täcke, påslakan, badbalja mm.
Idag har Danne haft en ledig dag då han dock inte fick bli så ledig. Medan jag har vilat och sovit bort en del av smärtorna så har han fått springa som en tok här hemma för att passa upp med mat och grejer, samtidigt som han har tvättat och städat. Han har verkligen fått stå i för allt i världen och nu är det så ordnat här hemma. Garderoberna är rensade, kläderna tvättade och upphängda och Bobos saker vikta respektive uppsatta. Det känns som om vi bara blir duktigare och duktigare på det här. Och mer och mer klara för en bebis.
Smärta är fortfarande det ända som jag kan säga om dagen. Det gör inte lika ont längre men det är fortfarande smått omöjligt att röra sig, att gå eller vända sig i sängen. Jag lyckades iaf ta mig det lilla steget upp i duschen och stod sen där bra länge. Skönt att fräscha till sig.
*
Tyvärr var jag tvungen att ställa in min fina vän Fredricas 18-års firande som jag skulle gå på idag. Jag hade sett fram emot att gå både för att få träffa de söta tjejerna och för att komma iväg på något ordentligt istället för att sitta i denna sketna lägenhet hela dagarna. Nu lär det bli ännu fler långa dagar här.
Denna smärtan har jag aldrig varit med om. Jag har så ont så jag sitter på kanten av sängen och vågar inte lägga mig ner, alldeles för rädd för smärtan det skulle innebära. Här har jag suttit sen klockan ETT. Bisarrt eller hur?
*
Jag gjorde nämligen det dummaste jag hade kunnat göra igår kväll. Jag och Danne skulle ta en sväng ner till mataffären och det var cirka 10 minuter kvar innan de stängde då vi lämnade huset. När vi kommer ner till järnvägsövergången så börjar bommarna att sänkas. Vi tänker att om vi skyndar lite så hinner vi. Så det gör vi och mitt över så känner jag hur mitt bäcken bara f*ckar sig totalt. Jag hade haft lite smått ont redan när jag vaknade den dagen. Eftersom vi befinner oss mitt på spåret och tåget snart kommer så kan jag ju inte stanna, trots att det gör så satans ont. Så jag flänger mig fram den sista biten och kastar mig under bommen som precis var helt nere. Foglossningen! ONT! Jag säger till Danne att jag nog inte kommer att lyckas gå hem sen igen. Han blir irriterad och tycker att jag utsatt barnet för risker genom att springa 50 meter med foglossning och havandeskapsförgiftning. Inte säger jag, det är väl inget som kan bli farligt för barnet, det är bara smärta för mig. Jag påminner mig själv om tiden och att affären stänger om säkert bara 5 minuter så jag kniper åt och börjar traska (eller vagga) vidare de 50 metrarna som återstod, för handla det skulle jag hinna trots smärtan som gjorde att jag helst bara ville falla ihop på trottoaren. Jag kommer in i affären och ska ha en 7up som varit största anledningen till att vi gett oss iväg. Den fanns såklart längst in affären, men jag höll mig i skinnet och vaggade mig fram till läskhyllan.
Sen var det då hemvägen, hur lyckades jag?
Vi kom ut ur affären och jag kände att jag aldrig skulle kunna ta mig hem (cirka 300-400 meter) för nu släppte stressen jag haft över att hinna handla det jag skulle ha innan affären stängde. Danne säger att vi får ta en taxi, jag önskar att han skulle gå och hämta bilen men han vill inte lämna mig. Då ser han en kundvagn utanför affären, "Jag tar en vagn och drar hem dig, oavsett vad du säger!" säger han och börjar gå mot vagnen. PINSAMT tänker jag bara och helt plötsligt kan jag både gå och röra mig, jag skyndar att vagga iväg så snabbt det gick för att han skulle släppa sin ide om vagnen. Det gör han och går med mig istället, gnällandes om att det var jävligt onödigt att springa som vi gjorde. Väl hemma har jag haft lika ont. Kunde inte resa mig från stolen jag satte mig på, kom inte upp ur soffan, kunde inte ta de steg som krävdes för att ta mig från vardagsrum till sovrum utan jag fick ta barnvagnen och stödja mig på och kläderna fick jag inte av mig smärtfritt. När jag väl lade mig i sängen så somnade jag en timme, jag var så trött eftersom jag inte sovit så mycket de senaste nätterna. Sen vaknar jag och behöver kissa, kommer inte upp ur sängen, ajar, försöker vända mig från rygg till sida -Omöjligt! Danne vaknar och ger mig alvedon, tror inte att det ska hjälpa men allt är värt att prova. Efter en timme ungefär, så lyckas jag tillslut sätta mig ner på toalettstolen efter minimala rörelser hela vägen dit. Och nu, ja då sitter jag som sagt på sängkanten och vågar inte lägga mig ner. Tänk om jag skulle lägga mig ner och bli kissnödig, då skulle det bli att jag kissar i sängen...
*
Jag säger bara att så här ont har jag aldrig haft förr, och jag tror inte att förlossningen gör så här ont.
Men det ska jag återkomma till då. Jag lovar att rapportera om förlossningen blir värre än denna dags smärtor.
Idag går jag in i vecka 37 (36+0). Det vill säga att jag har mindre än 4 veckor kvar.
Vecka 37
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Idag har vi varit på Ikea och med oss hem fick vi grejer för tvåtusen kronor ganska så exakt. Man blir alltid lika förvånad över att slutsumman landar på över tusenlappen då allt i princip kostar 20kr styck.
Det var inte lite grejer som skulle bäras upp i lägenheten ikväll, och oj så stora fötter jag har efter denna dag! Fullt upp hela dagen och fram och tillbaka i butiker efter en natt med mycket snålt med sömn, ca 5 timmar!
Grejt, idag vaknade jag klockan fem och kunde absolut inte somna om. Upp gick jag och åt frukost istället. Nu har precis Danne åkt till Huddinge för att jobba. Jag har hunnit äta TRE frukostar. Jag har så lite plats i magen nu mera så det blir bra att äta ofta.
*
Idag blir det att gå till barnmorskan klockan 12.30 och sen beger jag mig till Huddinge där Danne hämtar upp och så ska vi åka till Kungens kurva och köpa det allra sista inför bebis. Det blir skötbord, badbalja, madrass, täcke, babyskydd och lite till. Det är inte mycket som återstår. Och igår började jag att packa BB-väskan.
Det är en del som undrar vad havandeskapsförgiftning är för något. Och enligt läkarna så är det faktiskt ingen som riktigt vet vad det är men det jag vet är iaf hur det visar sig. Högt blodtryck, äggvita i urinen, huvudvärk, magont och inte minst SVULLNAD. Jag har både äggvita i urinen vid urinprov, högt blodtryck jämfört med vad jag i normala fall har, huvudvärk och är enormt svullen och stor. Det är svullnaden som stör mig som allra mest då den hindrar mig från att tex gå längre sträckor. Och ont gör det kan jag lova! Det liksom sticker och svider om vart annat hela tiden. Läkaren sa åt mig att bara vila resten av graviditeten så det kan jag lova att jag inte har något emot. Jag är så trött och känner mig febrig.
Om jag ser till att vila och undvika psykiskt stress så kan jag ha tur och slipper att förgiftningen blir värre. I annat fall kan jag bli tvungen att läggas in på observation på sjukhus. Det kan vara farligt för både mig och barnet. Om det går riktigt långt så blir det till att sätta igång förlossningen för tidigt. Detta hände min farmor när hon väntade barn. Hon drabbades av en havandeskapsförgiftning och det slutade med ett kejsarsitt. Inte roligt! Nu är det inte så farligt om det skulle drabba mig. Jag har gått ganska långt och barnet räknas som fullt utvecklat vid det här laget.
Jag upptäkte nyss via Facebook att en vän till mig tydligen är mycket nära vän till min låtsaskusin som i sin tur är tillsammans med en utav mina nära vänners barndomsvän. Krångligt, det är något skrämmande hur liten världen är. Så fort man lär känna någon ny så känner han eller hon väldigt ofta någon annan som jag själv känner...
Det är kanske inget som berör er alla med vad tycker ni om pilotstrejken som satt igång idag?
Vad jag har förstått så strejkar alla piloter som flyger inrikes i Sverige pga att flygbolagen vill sparka alla fast anställda piloter och anlita bemanningsföretag.
Det här med bemanningsföretag stör mig ganska så ordentligt. Speciellt när de anlitas inom vården. Då kan läkare anställas genom ett bemanningsföretag och tjäna flera gånger så mycket som en läkare som anställs direkt av länets vårdgivare. Man kan tro att det är positivt, läkarna tjänar ju mera, men det gör att vårdtagare inte får tillgång till att träffa samma läkare ofta fler än en gång. De sjuka får gång på gång berätta sina problem för den nya läkaren och får aldrig chans att lära känna "sin" läkare. Detta gäller i största del för mindre städer där det inte är lika populärt att arbeta som i Stockholm till exempel. I den lilla staden där alla känner alla kan folket nog räkna med att få lära känna sin läkare. En läkare kommer och jobbar på ett ställe i ett antal månader som vikarier och tjänar mycket innan de går vidare till nästa ställe. Jag tänker inte gå in på det mer och förklara men det finns delade åsikter.
När det gäller piloterna tycker jag att det är larvigt att de strejkar pga detta. Jag ser inga negativa sidor med att flygbolagen vill ta in bemanningsföretag. Piloterna tjänar flera hundra kronor i månaden och har inga problem att klara sig på det. De är forfarande garanterade jobb via fackförbundet och får betalt där igenom. Det spelar ingen roll för piloterna vilket företag som står som anställare på kontraktet, de får ändå jobba som innan och får sina pengar. Så skärp er nu och börja flyg våra medborgare igen. De ska inte behöva missa det kungliga bröllopet.
Nu har min kära vän Asta begett sig ut i världen. Hon ska tågluffa runt i en himla massa länder de kommande veckorna tillsammans med sin pojkvän. Jag är säker på att dem kommer att ha riktigt roligt ihop. Men gud vad man har olika ambitioner med sina pengar. Medan de slänger ut en himla massa tusen på denna resa så köper jag istället en dyr barnvagn som jag tycker är så mycket roligare för ungefär samma pengar. De flesta av mina vänner i min ålder söker spänning, jag vill ha tryggheten och familjelivet. Det är precis som min förra socialsekreterare sa till mig när jag ville flytta ihop med Danne. "Är du redo att bli hemmafru vid 17års ålder?". Och ja, det är precis vad jag vill! Inte just att bli hemmafru utan jag vill ha ett hemmaliv med man, barn, middagar och fasta rutiner. Självklart vill jag behålla alla mina fina vänner, trots att de har lite annorlunda intressen fortfarande. Ni kallar mig "vuxen".
Han kom fram till att jag fått havandeskapsförgiftning. Det känns inte alls kul, nu får jag gå på ännu tätare kontroller fram till förlossningen och även vila en hel del, vilket jag redan gör!
För att citera läkaren:
mycket och undvika stress. Men om det är bra väder någon dag kan du ju ta en liten promenad". Jag undrar hur mycket jag ska vila egentligen? Om han menar att jag ska ligga hemma hela resterande tiden av graviditeten för att undvika att det blir värre, då får jag ju knappt ta mig ner till barnmorskan som ligger på andra änden av denna gata. TRÅKIGT
*
Det är inte skönt att vara så svullen som jag är. Det gör att jag har svårt att sova. När jag väl lyckas somna sover jag bara 2-3 timmar sen vaknar jag igen och har problem med att somna på grund av smärtan och trycket. Därav detta sena inlägg. Igår kväll somnade jag vid 12 (lade mig för att sova vid 23) och vaknade igen vid 3. Låg i sängen en timme och försökte somna om. Nu sitter jag här.
Men visst är det hundra gånger så besvärligt om man har någon sovandes bredvid sig. Så blir det dubbel press att somna snabbt, för att inte väcka sin sovande älskling (som i varje fall är vacker att se på när han sover :).
Idag är jag så uppsvälld så att det gör ont överallt. Det gör mig lite orolig med tanke på att jag har haft äggvita i urinen under de senaste besöken hos barnmorskan. Hon misstänker att jag kan ha Havandeskapsförgiftning.
Så ikväll har jag ett läkarbesök för att kolla upp detta. Får se vad hon säger...
Idag var det sista gången på Föräldrargruppen. Vi såg på två filmer om amning och sen skulle vi som par skriva ett varsitt brev till varandra som skulle läggas i ett förseglat kuvert. Detta gjorde Danne lite smått paniksslagen då han fick ideer om den perfekta familjen som vi inte kommer att bli. Så han gjorde det klart för mig att han inte klarade av att skriva mer, la brevet i vårt kuvert och lämnade gruppen. Kvar lämnade han mig bland alla paren som skulle lära känna varandra, byta telefonummer och prata om framtiden. Jag försvann även jag lika fort då barnmorskan tackat för sig och gått i väg med ett par som ville prata med henne. Varför skulle jag lära känna de andra paren om jag var själv?
*
Det kom som en stor besvikelse att Danne inte ville anstränga sig för att skriva detta brev till mig. I början förstod jag inte varför han bara stack. Nyss pratade jag med hans syster som sa att han blivit stressad över alla "lyckliga" par som satt där runt omkring oss och skrev om sina framgångsrika liv.
Dessa brev skulle skrivas som en påminnelse om hur livet varit innan barnet. En hjälp på traven till att hålla oss samman när det blir jobbigt längre fram. Detta brev skulle klistras ihop och inte öppnas förrän vårt barn blivit sex månader. Helst skulle vi befinna oss på en fin restaurang bara vi två som ett älskande par, och inte som föräldrar, när vi läste upp breven för varandra. Barnet skulle passas av någon närstående som vi litar på. Och vi skulle ha en trevlig kväll på tu man hand.
*
Efter gruppen mötte jag upp med Asta och Christian här i Sumpan. Vi satte oss på en uteservering och åt och fikade. När de bommade igen gick vi till coop och köpte lite godis och sen gick vi hit till lägenheten. Vi satt och bara pratade i flera timmar. Det var ett år sen ca som både jag och Asta träffade Christian, så det var kul att se honom.
God morgon idag vaknade jag tidigt när Dannes väckarklocka ringde vid 7.00. Jag studsade upp ur sängen och lagade frukost till honom medan han klädde på sig och fixade. Vad tacksam han blev! Åt mig själv gjorde jag havregrynsgröt som jag längtat efter så länge. Vi har haft dåligt med antingen mjölk eller sylt senaste veckan men igår handlade vi mjölken.
Nu är jag så trött på att bära på dessa extrakilon, jag vill bara tillbaka till då allt var som vanligt. Jag vill ha min kropp tillbaka, slippa denna enorma kulmage, stora bröst och alla krämpor.
*
Längtar så efter min lilla Bobo, kom och berika mitt liv och rädda mig från fetman..
.
Visst ser man att jag är slut, det går inte att undgå de mörka ringarna under ögonen..
Ojoj nu är jag inne i vecka 36 (35+1). Det är nästan så att man inte hinner med längre...
Vecka 36
Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå. Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.
Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.
Här sitter jag i soffan, i endast linne och trosor (som jag så gott som alltid går klädd här hemma nu för tiden) och käkar makaroner och köttbullar med ketchup. Jag sov till strax innan 16 idag och har sen dess mått piss. Jag somnade sent igår, snarare tidigt i dag. Efter tre dagar utan någon annan än mig själv hemma blev det plötsligt oerhört trångt och varmt i sängen. Så fort han rörde på sig vaknade jag till.
Dagen har jag tillbringat i min ensamhet, sittandes med datorn i knät i soffan. Åt gjorde jag senast då jag vaknade. Nu är Danne på väg hem igen, sent(?) -jag vet! Vi har rubbat vår dygnsrytm av dessa omställningar. Nu har jag iaf bytt lakan i sängen och röjt undan i köket och vardagsrummet. Det bidrar ju en hel del till insomnandet. Får vi hoppas.
Nu har jag försökt mig på alla dessa "stora" bloggarna, Knivlisa, Blondinbella, Katrin Z, Kissie, Kenza och ja alla andra...
Det ändå jag insett är att de är oläsvärda! De uppdaterar sällan och skriver om så totalt ovettiga saker (för mig sett) .
Tacka vet jag alla söta mammabloggare som vet hur man uppdaterar ofta och med mycket bilder. Dessutom vet de ju vad de ska skriva om för att de ska falla mig i smaken.
Såg precis filmen Precious ihop med älsklingen, och gud så bra den var! Rekommenderar till alla er som vill ha er en tankeställare. Så brutal och ändå vacker.
.
*
När jag ändå håller på så ska jag även säga att Fishtank är en bra film det med. Såg den igår.
Jag ska laga kyckling, potatisgratäng och sallad. Hyra film och krama min gubbe. Nu har han varit borta i tre dagar och två nätter. Vi har en del kärlek att ta igen...!
Skickade ett mms med denna urhäftiga bild till Danne nyss, han ringde upp helt förbluffad över Bobos fot. Jag fick förklara för honom att det inte var en riktig bild utan ett fotomontage.
Magen var ju väldigt lik min så jag förstår att han trodde att det var vi på bilden.
Det är härliga tider nu, allt är bara så avslappnat och skönt för min del. Inga måsten om dagarna, inga jobbiga grejer som ska göras. Mina dagar går bara ut på att slappa, träffa vänner, vila och gå hos barnmorskan. Härligt va? Jag som höggravid får sova runt 12 timmar per dygn, och det gör jag! Varje dag jag hinner.
Idag är precis en sån vanlig dag då jagvaknar vid 12 äter lite, läser mina bloggar och sen vilar hela dagen. Det enda som tvingar ut mig ur lägenheten är ett besök hos barnmorskan idag. Men hej, det är ju superkul att gå dit, få veta att bebisen är kry och lyssna på hjärtljud. Ställa sina knäppa frågor kissa lite i en kopp och sen gå hem.
*
Ikväll kommer dessutom den efterlängtade vagnen. Den skulle ha kommit igår men när vi ringde igår morse för att bekräfta så sa dem att man tydligen var tvungen att göra det dagen innan, så det blev idag istället.
*
En sak jag glömt säga är: Jag har kommit in på skolan där jag sa plugga i höst! Så det blir fullt upp md både bebis och halvstudier här hemma. Hoppas att Danne fått huset klart till i Augusti så att jag kan få lite hjälp.
Det är så skönt att få vara ensam ibland. Jag har bett Danne att sova i Glömsta ett par nätter för att vi ska få vara ifrån varandra lite. Det känns skönt att dels få stora (lilla) sängen för mig själv, för nog tar min kropp plats nu. Dels skönt att slippa gnäll, tjat och bråk med honom.
*
Imorgon kommer iaf vagnen! Gud som jag har längtat efter den..
Dock innebär det att jag har hela kvällen uppbokad eftersom budfirman inte kan ange en exakt tid de kommer, bara att det blir efter klockan 17. Men men jag får väl bjuda över någon på kvällen, synd bara att Erika åkt till Spanien idag. Hon är i princip den ända som bor i närheten.
I natt vaknade jag upp med världens sendrag i benet och bara studsade upp ur sängen för att kunna sträcka ut benet. Det gjorde så ont så att jag bara skrek rätt ut och självklart vaknade Danne till satte sig upp blixtefort och sa: "Har VATTNET gått?" i fullständig panik. Ta det lungt, sa jag, du kan somna om jag har bara lite ont i benet.
*
Tidigt under morgonen drömmer jag en mardröm om att en liten grön groda klättrar runt på mitt ben. Jag har fullständig panik och försöker slå bort den med den promenerar lugnt vidare på mitt lår. Jag skriker efter Dannes hjälp men han är så långsam på att komma. Paniken blir så total och jag bara skriker det värsta jag någonsin gjort. Och så vaknar jag plötsligt av att Danne säger " Vart har du ont, ska vi åka in?". Tydligen skriker jag även på riktigt och Danne tror att det är benet som spökar igen.
Jag är ju jätteglad över att sommaren äntligen är här och att det är soligt och redan juni månad. Men egentligen bara utav en anledning, nämligen den att det bara är nästa månad som vår lilla familj ska utökas!
Men jag kom på mig själv med att tokigt nog inte ens njuta av denna årstid. Jag bara räknar veckor, dagar och nästintill timmar till det är dags.
Hur ska jag kunna njuta av sommaren innan jag har en barnvagn att gå runt och dra på, en bebis i vagnen som behöver min uppmärksamhet, mitt bröst och min tid?
Varför ska jag bli brunbränd när jag ändå är tjock som en flodhäst?
Varför ska jag planera in en massa kul som grillningar, festivaler och umgänge med vänner när det ända jag vill är att omge mig med söta små barn och föräldrapar som inte vill annat än att bara prata bebisar!?
Jag har helt enket gått in i en ny fas i livet. Jag vill inte ha det vanliga i ett tonårsliv. Inga fester, inga spontana aktiviteter...Jag vill bara gå in helt för att vara mamma till mitt barn.
Idag har jag haft en underbart skön dag med Jenna och hennes lilla sötnos Evelina. Jag blev hembjuden på lunch hos dem och efter det blev det fika och en massa härligt prat. Kom nyss hem och är helt slut så jag ska fixa iordning lite mat och sen slocknar jag nog..
Idag har jag gått 34 veckor och 2 dagar. Jag har 39 dagar, eller 5 veckor kvar till beräknad förlossning.
Vecka 35
Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen. Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.
Idag var den andra gången på Föräldrargruppen. Danne var sen och hade inte ätit på hela dagen så jag sprang förbi McDonalds på vägen så han fick lite i magen innan vi gick in. Vi kom lite sent med de hade inte kört igång än utan väntade på oss. Vi fick se två olika förlossningfilmer som inte var så jätteroliga. Danne fällde några tårar för att han blev så rörd. Jag frågade barnmorskan om mina smärtor i livmodern som jag har haft senaste dagarna. Hon tyckte att det lät som om jag har blåmärken på livmoderväggarna. Det verkade stämma ganska bra med hur smärtorna kändes. Så det var inget farligt där inte. Nu ska vi ta och äta en sen middag. Vi köpte med oss lite grillad kyckling och potatissallad hem från Hemköp idag. Och gud så gott det luktar!
Igår hade jag en trevlig kväll med Erika och Natasha i Heron city med bio. Vi såg Kommisarie Späck som inte var så speciellt bra. Den var överdriven och lite äcklig. Men ändå en film man kan kolla på hemma när man är trött eller på dåligt humör. En del skrattade vi faktiskt.
Nu ska vi alldeles strax ge oss iväg till Vitabergsparken. Vi ändrade våra planer från Skrattstock till Parkteater istället. Jag har bakat pizzabullar med kalkon och oliver, gjort en pastasallad med kyckling och vi har med oss en massa annat gott som vi ska äta ute i solen på våra filtar. Det här ska bli jättemysigt!!
Idag har jag legat i solen, varit inne i stan med Natascha, min vän som jag inte träffar så ofta tyvärr, och efter det tillbaka till filten i solen resten av dagen. Det var så skönt att bara ta det lugnt och läsa en bok, kela med grannens katter och sova i den friska luften efter att ha sprungit runt i en massa butiker. Jag hittade en jacka som jag bara är så nöjd med och även Natascha hittade en del sommarplagg.
*
Imorgon blir det heldag på långholmen och se på Skrattstockfestivalen med en massa goda vänner. Nu ska jag ta och äta lite flingor, se på dagens Unga mödrar avsnitt och sen göra natten..
Kom precis in efter 2,5 timmer sol med kusin Sara som så gulligt släpade sig hit till Sundbyberg för att luncha med mig. Vi tog båda en kycklingsallad på en uteservering och en go glass på det. Det är så härligt med alla dessa uteserveringar som bjuder in. Synd är bara att rökarna har fritt fram att röka till bords. Att de inte har respekt för att det sitter små barn vid borden runt omkring stör dem inte..
*
Imorse var jag hos barnmorskan och mätte magen och lyssnade på lillens lilla hjärta. Allt var fint och som vanligt. Jag hade inget att ta upp så det tog drygt 10 minuter allt som allt.
*
En söt body med barbapappa-motiv som jag fick av Sara med familj. Tydligen har de även Barbapappa på H&M, visste bara att det var Åhlens grej.
Jag blev som jag skrev tidigare så positivt överraskad över Sex and the City filmen när jag såg den på bio i lördags, att jag faktiskt köpte första filmen! Den var ju inte jättedyr, 45 kr närmre bestämt på Åhlens om man hade klubbkort. Så nu är det bara att titta på den. Dessutom så sålde de ju även boxen med alla säsonger.
Tror ni att jag skulle gilla serien?
Är det värt att köpa?
Man kan ju alltid testa med första säsongen först. Jag har så svårt att hitta serier jag gillar.
Kommer det fler säsonger av serien? Går det på TV?
Nu ska jag göra kväller tidigare än vanligt. Känner att jag lika gärna kan vända om dygnet någorlunda nu när vädret bara blir bättre och bättre. Då vill man ju komma upp tidigt och ge sig ut på soliga aktiviteter. Lagom tills alla skoltrötta kompisar får sommarlov och kommer vilja sova ut om dagarna. Men men jag hoppas att jag kan umgås med någon morgonpigg mamma from nu! Sleep tight..
Igår ringde min mamma mig på kvällen. " Hej det är mamma, vad gör du?".
Det första felet hon gör är att glömma att fråga hur jag mår? Jag är höggravid och mår lite halvdåligt ständigt. Och det enda hon frågar är vad jag gör.
"Nej jag gör inte så mycket... hur är det med dig då?". Ja det är jag som får ställa den självklara frågan och då svarar hon mer än väl.
"Det är sådär, ont i axeln, trött, får ingen hjälp av soc, inga pengar, usch vad det är varmt ute, jag har ingen jacka, imorgon ska jag till tandläkaren.." osv osv.
Så fortsätter hon sådär, pratar, berättar om sina problem utan en tanke på att jag vill höra! Och jag lyssnar, låter henne prata, hör inte vad hon säger, orkar inte be henne att upprepa, slår dövörat till, väntar på att hon ska tröttna.
Tillslut kanske hon tystnar för en stund och då kan det hända att jag slänger ur mig något om vad som hänt på det senaste. Får nästan skynda för att hinna få det sagt.
Och så fortsätter det en stund, ofta mer än en halvtimme om hon är nykter. Om jag har tur har hon druckit lite. Då kan jag säga att jag inte vill prata med henne. Annars kan jag inte säga ett dugg för då kommer det dåliga samvetet.
*
Denna natt var full av mardrömmar, och mamma var med. I de flesta fall så var det pga henne som jag eller andra råkade illa ut i drömmarna. Hon liksom sög till sig allt ont folk som en magnet. Mördare, folk med vapen, pundare och våldtäktsmän.
Om jag ska drömma mardrömmar så vill jag i vart fall ha Danne bredvid mig i sängen så att han kan trösta.
Idag ska jag ner till Bvc och träffa den kvinnan som jag kommer att gå till från och med att Bobo kommit till världen. Det känns skönt att jag kan träffa henne och se vem hon är innan hon gör hembesök, som de tydligen gör nu för tiden. Men det har jag inget emot. När jag var nyfödd kom de tydligen hem och tog blodprov en gång. Detta kände jag inte alls till innan jag pratade med min mor igår.
*
Idag vaknade jag redan klockan halv 9! Det är inte vanligt för mig i dessa dagar. Soligt var det iaf och när jag väl droppat knoppen i kallvatten kändes det helt OK. Blev på riktigt bra humör så fort jag kom ut ur porten.
Nu är det sommar, på riktigt! Juni månad, brännhett solsken, uteserveringar överallt och vår termometer visar hela 23°C i skuggan! Och nu kollapsar jag på soffan i en timme för att orka med kvällen..
Nu har jag fått hem lite presentkort från Gratisbio. Det är så enkelt att samla poäng, och snabbt går det!.
1. Klicka här så kommer du direkt till sidan där du registrerar dig
2. Skriv in dina uppgifter så att de vet vart de ska skicka dina presentkort/biobiljetter
3. Samla gratis poäng genom att varje dag; logga in, bli vän med folk, skriva i gästböcker och betygsätta annonser. Allt detta är helt gratis men självklart finns chans att samla ännu mer poäng. Om du ändå tänkt att du ska köpa något över internet. Kolla då med Gratisbio först, de samarbetar med de allra flesta.
4. När du samlat ihop tillräckligt med poäng gör du bara en beställning på sidan och de skickar på en gång.
Danne äter middag hos en vän idag och jag kom precis hem efter att ha träffat Efstasia som är höggravid.
Härligt hon har bara 29 dagar kvar till förlossning!
Själv har jag haft min migrän i tre dagar nu. Det var så kvavt och varmt att jag nästan kräktes på bussen hem från Solna. Smart chauffören hade dessutom elementet på högsta värme så jag satt mitt i värmen som alstrades rakt upp på mig. Det hjälpte bara migränen att tiodubblas. Nu har jag slängt av mig alla kläderna och dragit ner alla rullgardiner och persienner i hela lägenheten. Fönstrerna står vidöppna och jag svettas och mår skit! Skönt att få vara själv i kväll...
Idag vaknade jag upp med migrän, magsmärta och illamående. Men vad spelar det för roll? Det var länge sen jag kände mig så glad och lycklig! Jag kan känna ibland att jag är så stolt över allt jag har. Danne, bebisen, lägenheten och mig själv. Jag känner att jag är nästintill perfekt och det lilla som inte är så perfekt det fyller min älskade man ut med! Vi är perfekta för varann och det känns underbart! Nu ska jag och mitt lyckorus iväg till Solna och fortsätta studsa fram. Ha en riktigt solig dag!