Kim's Blogg

Det var en bra första gång även om vi båda var trötta efter en hård natt. Bobo somnade snart i min famn och jag gäspade konstant.

Idag fyller BOBO 2 månader! Grattis söta!

Det har varit en tung dag idag med mycket skrikande, vyssjande, vaggande och tröstande. Bobo har magknip och det har bara blivit värre och värre på det senaste. Jag tror att man kan kalla det för kolik nu. Om kvällarna är det värst, ungefär vid tiden 21-24. Men även lunchtid kan vara problematiskt för honom. Han är gasig och pruttig. Jag har fått ett kolikbarn.

Lite sömn, mycket bärande och en himla massa glädje. Bloggen kommer upp i tankarna då och då men heller inte mer än så. Så fort jag får en timme över så är det så mycket annat som ska hinnas med.

Vår lilla prins kommer att heta Bo Mikas Daniel,

hans smeknamn är Bobo och har varit under hela graviditeten.

Just nu handlar allt bara om att lära känna min lille pluttas och hinna med att vila mellan amningarna. Han har ett enormt behov av att vara nära och speciellt att suga! Helst skulle han bara vilja ligga till bröstet tjugofyra sju. Det blir glest med uppdateringar här för tillfället eftersom orken och lusten till att skriva är borta för tillfället. Självklart ska jag skriva då och då för att inte mista alla söta läsare. Så kom ihåg det är bara en period som jag behöver lägga all min tid på min son och även min man, som har det jobbigt med arbete nu.

Men vi kommer snart på fötter och kan bygga upp strukturer och rutiner.

 

Onsdagen den 7/7 åkte vi in till förlossningen för att kolla om vatten börjat sippra, och det visade sig att det var så. Jag skrevs in för igångsättning eftersom det börjat läcka redan den 4/7.

På torsdagen den 8/7 klockan 14.24 krystades vårt lilla mirakel ut och han mättes till 4140 gram och var 54 cm lång! En stor kille som vi ju redan visste sen innan. Förlossningen gick extremt fort när den väl kom igång och allt gick superbra! Lille Bobo mår prima och är nu hela 5 dagar gammal.

Vi har 400 bilder på prinsen, den stolta pappan har plåtat järnet. De kommer att komma upp här i dagarna när vi hittat sladden till kameran. Håll ut..

Det beror väl på att jag vet att datorn står i vardagsrummet och bara väntar på att få användas nätterna i ända...

Danne gick och lade sig för en och en halv timma sen men jag lade mig inte ens att försöka sova. Jag låg en stund bredvid honom i sängen och smekte hans rygg för att han skulle somna sött och när han bad mig släcka lampan sa jag bara: Jag har ont i magen, lite förvärkar, jag är nog vaken i natt. Och nu sitter jag här och läser bloggar. Det har tagit sin tid då alla uppdaterat som sjutton(??) de senaste dagarna då jag inte ens sneglat åt en dator.

Vem har egentligen lust att sitta och blogga när vädret varit så fint som det varit på det senaste??

*

Jag fick en jävla ångest precis. Hur i helskotta kan jag ha låtit mig själv bli så fet som jag blivit under graviditeten? Jag har gått upp mer än någon annan! Och tänk vad mycket snack det har varit om Katrin Z's viktuppgång. Alla säger att hon blev enorm, men jag då?

Hur ska jag lyckas bli slim och få tillbaka min fasthet efter detta? Danne älsklingen är lite oroad att jag kommer att skita i att träna när Bobo kommit. Fortsätta med allt godis och vara en tjock-Lisa i all evighet. Men som fan inte! Jag måste stålsätta mig och träna och bli sund. För snygg ska jag bli igen. Jag ska gå ner mina tjockkilon och bli minst lika fast och fin som innan.

Eftersom det börjar dra ihop sig så tänkte jag fråga om någon skulle vilja gissa på datum nu när lille Bobo kommer!?

Hjälp på traven: Enligt ultraljudet som jag gjorde den 24 juni vägde han 3590g

Vecka 38

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. 
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

 

Man börjar skapa sig lite katastroftankar och när en värk är som värst så ångrar jag bara hela graviditeten och tvivlar starkt för om jag kommer att klara mig igenom detta?

*

Efter provtagningen åkte jag direkt till Karolinska för att göra ultraljud. Där mötte jag upp Danne.

När undersökningen börjar ber vi om att få veta könet på den lille. Och denna gång var det inte alls svårt att se! Tom vi kunde se hur tydligt som helst att det var en liten kille som låg där inne! Danne blev så glad så han fällde några tårar, han har verkligen velat ha en son. Jag kände en viss lättnad, tänk att mina intuitioner stämt. Jag har vetat sen dagen då jag fick plus på stickan att det är en han. Bobo har fått heta han från första stund, trots att de flest barnmorskor och läkare sagt det motsatta. KUL

Dessutom så fick vi veta att det var en jättebebis vi väntar. Han väger 3600 gram redan nu och ändå återstår hela 3 veckor! När jag föddes vägde jag 3400 och min bror som var stor vägde just 3600 så Bobo är redan på väg om. De säger att de ska gå upp ungefär 200 gram per vecka så om han väntar hela tiden ut (vilket jag inte hoppas) så blir det en 4 kilos!

Han var 22 % större än medelbebisen, ganska mycket va?

*

Fårskinn 395:-

Inlägg för nyfödd 445:-

*

Tyvärr var jag tvungen att ställa in min fina vän Fredricas 18-års firande som jag skulle gå på idag. Jag hade sett fram emot att gå både för att få träffa de söta tjejerna och för att komma iväg på något ordentligt istället för att sitta i denna sketna lägenhet hela dagarna. Nu lär det bli ännu fler långa dagar här.

*

Jag gjorde nämligen det dummaste jag hade kunnat göra igår kväll. Jag och Danne skulle ta en sväng ner till mataffären och det var cirka 10 minuter kvar innan de stängde då vi lämnade huset. När vi kommer ner till järnvägsövergången så börjar bommarna att sänkas. Vi tänker att om vi skyndar lite så hinner vi. Så det gör vi och mitt över så känner jag hur mitt bäcken bara f*ckar sig totalt. Jag hade haft lite smått ont redan när jag vaknade den dagen. Eftersom vi befinner oss mitt på spåret och tåget snart kommer så kan jag ju inte stanna, trots att det gör så satans ont. Så jag flänger mig fram den sista biten och kastar mig under bommen som precis var helt nere. Foglossningen! ONT! Jag säger till Danne att jag nog inte kommer att lyckas gå hem sen igen. Han blir irriterad och tycker att jag utsatt barnet för risker genom att springa 50 meter med foglossning och havandeskapsförgiftning. Inte säger jag, det är väl inget som kan bli farligt för barnet, det är bara smärta för mig. Jag påminner mig själv om tiden och att affären stänger om säkert bara 5 minuter så jag kniper åt och börjar traska (eller vagga) vidare de 50 metrarna som återstod, för handla det skulle jag hinna trots smärtan som gjorde att jag helst bara ville falla ihop på trottoaren. Jag kommer in i affären och ska ha en 7up som varit största anledningen till att vi gett oss iväg. Den fanns såklart längst in  affären, men jag höll mig i skinnet och vaggade mig fram till läskhyllan.

Vi kom ut ur affären och jag kände att jag aldrig skulle kunna ta mig hem (cirka 300-400 meter) för nu släppte stressen jag haft över att hinna handla det jag skulle ha innan affären stängde. Danne säger att vi får ta en taxi, jag önskar att han skulle gå och hämta bilen men han vill inte lämna mig. Då ser han en kundvagn utanför affären, "Jag tar en vagn och drar hem dig, oavsett vad du säger!" säger han och börjar gå mot vagnen. PINSAMT tänker jag bara och helt plötsligt kan jag både gå och röra mig, jag skyndar att vagga iväg så snabbt det gick för att han skulle släppa sin ide om vagnen. Det gör han och går med mig istället, gnällandes om att det var jävligt onödigt att springa som vi gjorde. Väl hemma har jag haft lika ont. Kunde inte resa mig från stolen jag satte mig på, kom inte upp ur soffan, kunde inte ta de steg som krävdes för att ta mig från vardagsrum till sovrum utan jag fick ta barnvagnen och stödja mig på och kläderna fick jag inte av mig smärtfritt. När jag väl lade mig i sängen så somnade jag en timme, jag var så trött eftersom jag inte sovit så mycket de senaste nätterna. Sen vaknar jag och behöver kissa, kommer inte upp ur sängen, ajar, försöker vända mig från rygg till sida -Omöjligt! Danne vaknar och ger mig alvedon, tror inte att det ska hjälpa men allt är värt att prova. Efter en timme ungefär, så lyckas jag tillslut sätta mig ner på toalettstolen efter minimala rörelser hela vägen dit. Och nu, ja då sitter jag som sagt på sängkanten och vågar inte lägga mig ner. Tänk om jag skulle lägga mig ner och bli kissnödig, då skulle det bli att jag kissar i sängen...

*

Jag säger bara att så här ont har jag aldrig haft förr, och jag tror inte att förlossningen gör så här ont.

Men det ska jag återkomma till då. Jag lovar att rapportera om förlossningen blir värre än denna dags smärtor.

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.